“Ålder har egentligen ingen betydelse, det är som man känner sig”

En av våra vassa vikarier är härliga Gerd. Vi tog en fika med Gerd för att bland annat prata om hennes spännande och händelserika 40 år i Sydamerika, hur det är att jobba som vikarie när man är 75 år och hur hon blev en förebild för andra kvinnor.  

Hej Gerd! Vad roligt att vi får en pratstund med dig! Berätta, var kommer du ifrån och var bor du nu?
Mitt namn är Gerd och jag kommer från Norrland. Jag har bott i Stockholm de senaste två åren, men innan dess har jag bott i Sydamerika i 40 år. 
Jag är 75 år men ålder har egentligen ingen betydelse, det är bara det som står i passet. Jag känner mig kanske som 45, 55, 65 eller så. Det är viktigt att vara aktiv, jag tror att det är det viktigaste!

Hur kom det sig att du flyttade utomlands?
Jag tog studenten i Gävle på latinlinjen, och sen gick jag på Barlock och lärde mig om handel och commerce och sånt där. Efter det började jag på UD och var tre år i Marocko på Svenska Ambassaden. Det var väldigt fint, men jag sökte mer utmaningar, så jag åkte tillbaka till Sverige och började jobba för en fransk firma som assistent/sekreterare inom marknadsföring och försäljning. Men jag kände inte att jag gjorde något viktigt, så jag bestämde mig för att ta ett sabbatsår och åka till Sydamerika. Och ett par år - blev 40 år... Jag kunde ingen spanska när jag kom dit och hade inget jobb. Men så såg jag en annons i tidningen, kom ihåg att det här var 1976 :), från bolaget Nestlé som sökte en sekreterare som kunde tala engelska och franska. Jag var ingen sekreterare, men jag kunde franska och engelska, så jag tänkte att det kanske kunde gå bra.  De intervjuade mig på franska, och det gick bra, och jobbet var mitt. 

Det här måste du berätta mer om, hur gick det? Och du kunde inte tala spanska?
Nej, precis. Den tredje dagen på Nestlé så sa min chef “kan du översätta det här till spanska? Jag kan ju inte så mycket spanska själv” “Ja, sa jag, men jag kan inte tala spanska.” Min chef blev lite förvånad, men frågade hur lång tid det skulle ta för mig att tala spanska? “Ge mig tre månader, sa jag”. Min chef bad mig att inte prata inte med någon om detta, för han var rädd att bli avslöjad att han anställt någon som inte kunde språket. Efter tre månader kunde jag ungefär så mycket som jag kan idag. Så det gick ju bra! När man är tvungen att lära sig någonting - då gör man det.

Jobbade du på Nestlé under alla år i Venezuela?
Nej, efter Nestlé hade jag många olika uppdrag inom marknadsföring och försäljning. Det fanns inga kvinnor inom marknadsföring när jag började, så jag var den första! Och det var en utmaning att visa att “jag kan”. Mitt sista jobb inom marknadsföring var som marknadsdirektör!

Därefter var jag sugen på att öppna mitt eget företag. Så jag startade ett bolag som organiserar kongresser. Jag jobbar inte där just nu, men vi har folk som jobbar där och det har gått jättebra faktiskt. När man gör någonting man tycker om, då blir det bra.

Var kommer ditt driv ifrån?
Jag är ju född i en liten by, där det bara fanns kor och getter. Jag kände att det måste finnas något annat i livet. Jag var annorlunda som barn, jag gillade att plugga och att idrotta. Inte att vara ute med killar. När jag var ung gifte sig alla tjejer vid 18 år, fick barn vid 20. Så jag var lite av en enstöring, lite utanför. Speciellt när jag började pluggade i Gävle, då åkte jag buss varje morgon, och en timme på kvällen. Det gjorde bara jag och en annan tjej. Sen märkte jag i Venezuela, att det inte var så vanligt med kvinnor som jobbade. Kvinnor fick inte göra det männen gör, och då blir man ju som du förstår lite irriterad. Där kände jag att jag kunde göra väldigt mycket, vara en förebild. Då tar andra efter dig och då blir man accepterad av andra också.

Hur kommer det sig att du sökte jobb som vikarie?
När jag kom tillbaka till Sverige så ville jag fortsätta jobba, trots att jag hade uppnått pensionsålder. Så jag gick till Arbetsförmedlingen. Men på Arbetsförmedlingen sa dem “Vi tycker att det är så konstigt att du söker arbete, för du är ju över 65 år och då tar vi inte emot jobbansökningar.” Jag blev jättearg naturligtvis. Men jag tänkte att det ändå måste finnas någonting för mig att göra. Så jag googlade och hittade Vikarie Direkt. Jag är ju inte lärare, men jag har haft privatlektioner med Venezuelaner i engelska t ex, så jag gjorde en ansökan. Och ni var jättetrevliga, och tyckte jag var duktig, så jag fick jobb hos er.

Det var då det började, jag fick chans att komma till ett företag som är underbart, där människorna är underbara och jobbet är jättekul. Det bästa är att man jobbar när man vill, man behöver inte jobba från 8-17 varje dag utan när man kan.

Och nu har du jobbat några månader hos oss. Hur tycker du det funkar?
Det har varit jätteskoj! Jag känner att man inte är “bara” är en vikarie, utan man är en lärare som är för tillfället bara. Man måste känna att uppdraget man har är viktigt, inte att man bara ska sitta där och vakta barn och få lön. Du ska ge någonting till barnen!

Kommer du ihåg ditt första uppdrag?
Ja, då kom jag två timmar tidigare än uppdraget började, för jag ville kolla upp var allt låg. Alla salar, klassrum, toaletterna, kopieringsmaskin, för man vet ju ingenting. Mitt första uppdrag var i Botkyrka, och alla var jättetrevliga. De hjälpte mig hela tiden! Jag fick en dator, nycklar och ett rum för mig själv. Jag kände “ja gud jag har fått ett jobb”! Första gångerna är man lite vilsen, som med alla nya jobb, men det finns alltid folk som hjälper dig, som tar hand om dig.

Hur förbereder du dig för uppdrag?
Jag brukar alltid vara på plats en halvtimme tidigare än uppdraget börjar, för ibland måste man hitta på lektionsmaterial. Jag har också gjort iordning en liten diagnos som jag alltid göra när jag kommer till en ny klass. Så att jag förstår ungefär vad alla kan. Och så anpassar jag mina lektioner efter det. Jag gör mitt eget material hemma, alltid. Jag brukar använda helgerna till det.

Som vikarie jobbar man ofta med kort varsel, och på olika skolor. Hur tycker du det funkar att vara på olika skolor och uppdrag?
Det är för- och nackdelar tycker jag. När man känner en skola är det mycket lättare och man får lära känna sin klass. Men samtidigt är det en utmaning att vara på nya skolor, och jag gillar ju utmaningar som ni vet. Båda två är roligt tycker jag, man ser det på olika sätt.

Vilka egenskaper tycker du är viktiga att ha när man jobbar som vikarie?
Det är viktigt att tänka på att man både ska lära eleverna och lära känna eleverna. Det kanske man inte gör om man bara har en klass ett tillfälle, men annars måste man försöka lära känna eleverna; vem är vem, och vad behöver var och en. Vilken personlighet och vilka kunskaper de har. Därför tror jag det är viktigt att man är ödmjuk. Man måste säga “jag är här för att hjälpa er att bli bättre än vad jag är”, det är ungefär den inställningen man måste ha.

Har jobbet hjälpt dig att utveckla några egenskaper?
Ja, min dotter säger att jag är mycket gladare nu, när jag har ett jobb. Jag var naturligtvis lite ledsen i början, när jag kom hem till Sverige utan bostad, inget jobb, ingenting. Och då blir man kanske lite deprimerad. Men så fick jag jobbet hos er och nu säger min dotter att jag är glad och positiv igen! Man får en annan glans på nåt sätt. Och det är tack vare mitt jobb hos er.

Vad tycker du är det allra bästa med vikariejobbet?
Det allra bästa med vikariejobbet är att det är ett jobb som jag gillar, som jag kan planera för och som ger mig lite extra pengar. Och så är det ett jobb där jag känner mig nyttig, att jag är värd någonting inför eleverna, och att jag kan ge någonting även om jag är pensionär. Det är det som är så viktigt.

Har du något tips till andra som funderar på att jobba som vikarie?
Att jobba som vikarie, det är en ära. Så tycker att man måste vara väldigt tacksam, ödmjuk och göra sitt allra allra bästa. Och därför tror jag att pensionärer är en grupp som fler borde använda :)

Känner du att du gör skillnad?
Ja jag blir alltid förvånad när jag får höra “men tack så hemskt mycket, vilket bra jobb du har gjort och alla elever älskade verkligen dig mycket”! Det trodde jag kanske inte. Men jag känner att det borde vara så.

Och när du inte jobbar som vikarie, vad gör du då?
Menar du på fritiden? Ja egentligen så har jag ingen fritid. Men det trodde jag att jag skulle få när jag blev pensionär. Jag tänkte att jag skulle njuta och ta sovmorgon, ligga i sängen till klockan 10 och dricka kaffe och lösa korsord. Och resa. Men för det första är det ganska tråkigt att inte känna sig nyttig. Man har inga arbetskamrater och så har man inte så mycket pengar heller, så att resa är bara en dröm. Det är väldigt många pensionärer som är kapabla att göra massa saker, för det gör man inte när man sitter hemma och tittar på tv. Jag tycker det är så roligt att man får göra någonting som man tycker om, får känna mig nyttig och så får man lite pengar till och med så det är inte alls tokigt.

Jag tror många av oss pensionärer är duktiga! Vi är inte pretentiösa, vi är ödmjuka, vi vill hjälpa till.

Tack Gerd! Det tar vi verkligen med oss!
Tack! Det är en ära att få jobba med er. Det är så härligt att ha hittat det man trivs med.

By Matilda Vejlo
Nov 20, 2018 10:48:13 AM

Intervjuer med vikarier, Alla vikariestories, vikarieintervju

0 kommentarer